— 18 —
cetten för hvart draniatiskt spektakel ökats med mer än 250 R:dr då huset var fullt; men Herr v. B. qvarstannade icke länge, han begärde sitt afsked och gjorde en utrikes resa, för att återställa sin vacklande helsa.
Nu uppkom en ny mening om theatern,
och gjorde sig gällande inom de kretsar som
hade inflytande på dess öde. Man tycktes
inbilla sig att ästetik och moralitet hade
dermed ingenting att göra, och att saken
endast var ett industriföretag, som
nödvändigt borde bära sig, om räkenskaperna
fördes efter den Collegiella formen, och alla
mål behandlades på samma sätt. Man
hörde till och med öppet påstås, att theaterns
balans endast uppkommit genom oordning
och egennytta vid förvaltningen, och i
synnerhet försäkrades, att ekläreringen, som
andra Direktören öfvertagit på ett slags
entreprenad, lemnade en oerhörd vinst. Efter
dessa principer synes åtminstone theatern
hafva blifvit betraktad; ty den nya
Direktionen sammansattes af personer, utmärkt
skickliga såsom embetsmän; men alldeles
obekante med den dramatiska konsten och
theaterns, så väl ästetiska som ekonomiska
detaljer.
