— 19 —
Publiken, som hört att theatern var
nära sin upplösning, trodde sig hafva den nya
Direktionen att tacka för dess räddning,
emottog den med bifall ännu innan den
hunnit förtjena något. Aldrig har någon
Styrelse börjat med att vara så gynnad, och som den tillika förstod att förskaffa sig bevågenhet, blef dess debut, om också icke lysande, åtminstoue berömd. Snart fick den
äfven tillfälle att använda sin
kalkulationskonst. Det gamla förslaget att gifva
bestämda löner i stället för lott-andelar,
upplifvades, och på denna grundval uppgjordes ett
reglemente; Man hade funnit, att om
Styrelsen, hvar gång under hela spektakeltiden,
kunde öfverhufvud beräkna nära
tvåtredjedels hus, det vill säga: två tredjedelar af
den recett som uppkommer då alla
biljetter äro sålde, skulle entreprisen icke
allenast bära sig, utan lemna behållning, och
att locka till sig åskådare ansågs
förmodligen för en ganska lätt sak. En fullständig
omstöpning skedde således. Direktionen
ställdes på en collegiell fot, och man
beröfvade komiska scenen sin förste aktör, för att
deraf göra en Chef för theaterns litterära
departement, ett försök, som icke var det
minst misslyckade. Fyra andra af theaterns
