— 30 —
Det gifves andra, som icke blott fordra
en fullkomlig frihet i denna väg, men
tillika påstå, att hufvudstaden bör, likasom de
andra städerna, sjelf draga försorg om
sina nöjen. De hafva rätt om de kunna
bevisa, att theatern icke har annat ändamål
än att roa sysslolösheten, och i detta fall
vore allt, hvad som af allmänna medel
dertill användes, ingenting annat än
bortkastade penningar. Men om staten icke är blott
ett räkningscollegium, om det gifves högre
syften, än de som med siffran kunna
uppställas, då torde det icke vara utan en
väsendtlig nytta att understödja en inrättning,
hvars afsigt bör vara att uppmuntra
litteraturen och de sköna konsterna, lifva
fosterlandskänslan, genom skämtet hejda
dårskaperna, genom sanna taflor göra
brottet afskyvärdt och dygden älskad. Men om
ingenting af allt detta verkställes, om
theatern, i stället att bestraffa våra egna
dårskaper, inympar dem som eljest icke så lätt
skulle blifvit nationella, om den genom
tvetydigheter, eller ännu värre, genom tydliga
berättelser och allusioner, framställer sådane
saker för hvilka blygsamheten bör skonas,
och icke ens godtgör allt detta med sådana
stycken af verklig jovialitet, hvaråt man
skrattar, utan att det sker på någons be-
