annan lös ägendom, men man kan låta piska honom til döds, och då dör han under loflig husaga. — Men jag kommer ifrån hufvudsaken. Sedan alla plantage-ägare blifvit underrättade om dagen til försäljning af den ankomna lasten af slafvar, och infunnit sig på torgplatsen, för at göra sina val och anbud; så betraktar man slafvarna noga, låter dem taga alla möjeliga attituder, för at uptäcka kroppslysten; man beser deras mun och tänder; man kramar deras muskler; man låter dem löpa hastigt, och dömmer af andedrägten, derefter, om deras styrka, med flera dylika prof, och då slafven vid allt uthåller dem, och anses fullgod til arbete, samt köp blifvit afslutat, hvilket år 1781 kunde gå till omkring 800 Holländska gulden, för en god slaf[1]; så samlar köparen sina accorderade slafvar af bägge könen på et ställe, hvarefter han på dem inbränner sit märke, hvarmed hvar och en plantage är försedd, för at skilja Negrerna ifrån hvarandra och förekomma tvister om ägande rätten. En slaf bär, för detta ändamål, efter sin Herre et fyrfat, hvaruti brännjernet ligger. Somlige
- ↑ Så kallade Ambachts Negrer, d. ä. sådana, som husbonden låtit lära något handtverk, såsom Snickare, Timmermän, Murare, &c. betalas med 10 à 12000 Gulden. De uthyras, och inbringa stora dagslöner.
