Framför nästan hvar och en plantage möter ögat det hiskeliga Spectaclet af flera upresta pålar, hvaruppå svarta afhuggna hufvuden äro fästade, utaf uslingar, hvars största brott bestått däruti, at de sökt friheten, för en Arbitrair öfvermagts grymhet, hvilken magt ofta blifvit lagd i händerna på de mest profligerade och mest omänskliga varelser, samt at de blifvit ertappade, hvilket oftast händer. Jag betygar Er, min Herre, at de gladaste svarta ansikten jag der sedt, har varit vid åsynen af bilan[1]. Vid så många skräckande exempel, dem Ni finner nästan på hvarje plantage, skulle min Herre tro, at rymningsbrott voro ganska sällsynta men detta oagtat äro rymmare sedan Holländarenas åtkomst til detta land, blefne så förökade och talrika, under namn af Skogs-Negrer, at de nu kunna bjuda Holländska Garnizonen spitsen, hvaribland många bära märken af deras tapperhet, och tvingat den at sluta med dem en ordentelig fred, som försäkrar dem om deras frihet. Min Herre vet, at Invånarena i Södra Amerika hafva kopparfärg, äro små til växten, med långa raka hår. Jag nämner detta endast för den
- ↑ År 1782 hängdes en Neger i Suriname, med en jernkrok som inhakades under refbenen i sidan, hvarpå han hängde och talade ännu med sin hustru.
