i Tyskland, England och Frankrike varit brukligt, att brudsvennerna under brudens avklädning skulle se till att få hennes strumpeband avtaget. I Tyskland, varifrån väl seden närmast kommit över till oss, var det under 1600-talet ett furstligt och adligt bruk att brudgummen under själva sängledningen lät en utav sina betrodde män — var det en furste, så blev det i regel en minister — i brudgemaket avtaga brudens ena strumpeband.[1] När dottern till »den store kurfursten» år 1691 firade bröllop, var det de bägge närmaste manliga anförvanterna till bruden, vilka togo var sitt strumpeband som ett kärlekstecken.[2] Vid lantgreve Fredrik III:s av Hessen förmälning år 1700 hade seden förändrat sig därhän, att bruden vid sängledningen skänkte sitt ena strumpeband till lantgreven och det andra till kurfursten, vilka som äres- och kärlekstecken buro dem kring sina värjor.[3] Vid den tyske kronprinsens giftermål år 1821 med en böhmisk prinsessa samlades den kungliga familjen i Fredrik I:s våning, varest hovmästarinnan, grevinnan Norde, utdelade brudens strumpeband.[4] Seden synes i Tyskland ganska länge ha bibehållit sig, år 1885 omförmäles nämligen, att det dåmera skedde endast symboliskt med ett sidenband i stället för ett strumpeband.[5]
Att denna sed där utövats ända in i nyare tid bestyrkes även av ett för denna sak betydelsefullt meddelande. I Hohenzollermuseet i Berlin finnes nämligen en intressant samling brudstrumpeband, som tillhört medlemmarna av det preussiska Hohenzollerhuset. Ursprungligen bestod denna sed, säges det, däri, att vid förmälningar i det kungl. huset det verkliga strumpebandet klipptes sönder i små bitar, och att dessa bitar utdelades bland deltagarna i bröllopet. Men i museet befinna sig endast för denna fördelning särskilt tillverkade, ungefär 8—18 cm. långa kulörta sidenbandsbitar, å vilka i de flesta fall den prinsessas namn som stod brud är broderat. De tidigaste banden förskriva sig från den första tredjedelen af förra
- ↑ T. Lund, Dagligt liv i Norden i det 16:de Aarh. Indre Hist. 11:te Bog. Kbhn 1891, s. 381; och Zedlers Universal Lexikon, Leipzig och Halle 1744, 1086, T. XL.
- ↑ »Der Bär», Berlin. Bd 11. 1885, s. 699.
- ↑ Bessers Schriften, Leipzig 1711, s. 365.
- ↑ Hone, Everyday Book. London 1839, Vol. II 1551.
- ↑ »Der Bär», Berlin 1885, s. 99.