Sida:Brudstrumpeband undersökning om strumpebandets, särskilt brudstrumpebandets betydelse – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
202
LOUISE HAGBERG.

sarna. Blev måttet lika för varje gång, var det ingen fara med barnet, men blev det olika, då hade någon talat eller trollat på barnet, och då måste detta avhjälpas genom »omstöpning.»[1]

Den s. k. »skervan», engelska sjukan, ansågs vara av nio slag, bland vilka ett kallades »horskeskervan», och den botades på så sätt, att ett strumpeband togs från en för lättsinne känd person av motsatt kön till barnet och lindades om barnets handled, där det skulle sitta i nio dygn under nymåne.[2] Vid botandet av hjulbenta barn betjänade man sig även av strumpeband.[3]

Vid tandvärk vände man sig till någon klok gubbe eller gumma, vilken då tog ett strumpeband, som hittats i kyrkan eller på kyrkogården, och slog nio knutar på detsamma under uttalandet av någon besvärjelse. Detta band skulle patienten binda om huvudet och ligga med under natten samt sedan gräva ned under en sten. När det förruttnat, skulle tandvärken vara försvunnen och aldrig mer återkomma.[4]

Knytandet med nio knutar på ett strumpeband har även spelat en roll i gammal engelsk folktro, när det gällde att få varsel om sin tillkommande. När man ligger i en främmande säng, skall man binda sitt strumpeband nio gånger omkring sängstolpen, knyta nio knutar på det och säga: »denna knut jag knyter, denna knut jag binder för att få skåda min käraste, när han går förbi i sin dräkt som han går i var dag.»[5]

Med sättet för strumpebandets knytande är det mycket noga. De få ej knytas inåt benet,[6] och knytas vipporna på strumpebanden under benet, får man fallandesot.[7] Det ansågs för övrigt även farligt att ens knyta dem, de skulle viras nedanför knät, man fick på inga villkor knyta dem, ty då skulle även »årena knyde sig».[8] Sär-

  1. Meddelat av Arnold Olsson, N. Orust, Bohuslän.
  2. Meddelat av f. lantbrukaren T. G. Petersson, Hångers sn, Småland.
  3. Meddelat av W. Sjöberg, Replot, Finland.
  4. Meddelat av f. lantbrukaren T. G. Petersson ss ovan.
  5. Brand, anf. arb. II, s. 110.
  6. Meddelat av amanuensen Laura Stridsberg, Stockholm.
  7. J. J. Törner, Mpt i Linköpings stiftsbibliotek enligt avskrift i Nord. Museets arkiv.
  8. Meddelat av Arnold Olsson, N. Orust, Bohuslän.