måtta fins nain såm a dåga ti hugg såndä na błasovääd tan tiidin å.
— Ä va int så gått ti hugg vedin i tåkin tjööłd, fast nåo findist hä vedahuggaran tå å. Så krapło ja siir uut no, va int ä väärt tå ja va po mitt nittond fö na kutjilar å ripilar ti hugg å kaap memmi.
Ja mins in gang tå ja va å hugd breivä lansveejin såm gaar i jä jynåm skåojin. Tå enn findist
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. |
ä jo så ståora trään så in kaar mekta int ta åm döm, fast di no a vaari uuthuddji.
Ja haa förhääda brååttåm andä daain å hugd så sveittin rann nedär ett mi så ja måtta nuu å dåå tööm uu skåovan. Jyst mä ti sama tveittan yyrt åt all håld såm best, kååm ein tjöörand ett lansveejin. An hinda vääł kåm mittanföri så yyrt in pa tveittar måot an så hestin å tjibikon å alt i håop stritta i diitji. Karin böra skrääk å råop han så mytji an
