och egentligen skaparen af det svenska dramat, han har gifvit ny gestalt åt den historiska novellen, åt folklifsskildringen, åt novellen om öfverklassvärlden, han har skrifvit vår blodigaste satir — hvem i vår litteratur har under sin ungdomsperiod åstadkommit större ting? Det är däremot icke riktigt att kalla Mäster Olof ett romantiskt drama, ehuru det icke rubbar dess värde med en tum. Mäster Olof är en våldsam verklighetsskildring med monumentalt huggna karaktärer och ett stundom naturalistiskt språk, men det äger ej det romantiska dramats lyriska flöde, mjuka konturer och vaga karaktärsteckning.
Strindbergs betydelse som språklig reformator är af sådan art, att man från hans framträdan kan datera en ny epok i språkets utveckling. Så nära ha skriftspråk och talspråk aldrig kommit hvarandra i sin oafbrutna förskjutning. Revolutionen är af desto större betydelse på grund af det svenska skriftspråkets lust att röra sig i en högtidlig takt som en grand seigneur från gångna tider. Det danska skriftspråket uppträder däremot helst som en köpenhamnsk borgare på väg till Dyrehaven, och ehuru språkdräkten naturligtvis blott är ett uttryck för nationernas grundlynnen, så fordrar dock den moderna diktens språk något af samma intensitet och demokratiska åthäfvor, som utmärker hela det moderna lifvet. Utan Strindbergs demokratisering af det svenska skriftspråket kan man knappast tänka sig hela den kommande prosalitteraturen, då däremot hans naturalistiska versspråk säkerligen spelat en vida mindre roll.
Under sin frivilliga landsflykt i kontinentens kulturländer drefs Strindberg allt längre in i vetenskapliga spekulationer, hvars vackraste frukter äro ett par härliga, mytologiska poem i »Sylva Sylvarum». Ur kontakten med naturvetenskapen, med idén om öfvermänniskan, med lifvet själft framgår den Strindbergska mystiken, som är en särskild form af 1890-talets grubbel öfver lifsgåtan, och buren af den lyriska ström, som väller fram under hela litteraturen Europa rundt. Tidens ruelse och grubbel öfver det undermedvetna lifvet föder den sällsamma trilogien »Till Damaskus», som är det mest storstilade uttrycket för den Strindbergska mystiken, och ehuru vidt dramat än sy- ·
