sökande med visionära blickar att nå till botten af lifvets alla under, omfattad af tidens yppersta skalder, sådana som Maeterlinck, Ibsen, Strindberg. Men om också den rent poetiska behållningen af denna sträfvan att loda djupen var stor nog, så hände det att målsmännen gingo med förbundna ögon och därför störtade ned i schakten, som skulle undersökas. Denna nyromantik har dock bragt i ljuset att det finns något irrationellt, som trotsar till och med naturvetenskapens hårklyfverier, och härmed var alltid en utgångspunkt funnen. Härifrån har man särskildt i spekulationens moderland Tyskland vandrat vidare och förnyat och fördjupat studiet af Kant och Fichte. Det är nyidealismens filosofi, som äfven här hemma har sin märklige represensant i Vitalis Norström.
När den unga generationen framträder, rådde på det hela taget kaos inom det andliga lifvet. Tiden är icke blott salubrinets och lazarolets, den patenterade nya lifsåskådningen och den nya vägen till himmelriket salubjudas äfven i hvarje bokhandel. Den nya generationen äger nu ett ganska ringa intresse för spekulativa spörsmål, men den allmänna vaggning, som kulturen råkat i, meddelar sig dock till alla områden af lifvet, alla världsförbättringsförsök tyda på att något var galet, och innerst begynner efter naturalismens och nyromantikens regress en ny och mera universell jäsningsprocess, som ännu icke är afslutad, men där den skarpsynte tänkaren kanske redan förmår skönja hvad som komma skall.
I grund och botten är det dock icke den rent andliga kulturen, som står i förgrunden under detta tidsskifte. Det som sysselsätter hjärnan och viljan på det mest intensiva sätt är det socialpolitiska spörsmålet om den nya klassens position, den klass, som med all makt tågar fram på den världshistoriska arenan. Inför en sådan genomgripande kris inom samhället händer det oftast, att öfriga lifsintressen måste träda undan, och särskildt torde poesien vara i behof af mera sol och luft, än som kom den till del under dessa krisår, fyllda af arbetarfrågor, strejker, förlikningar och åter strejker, och så revolutionära skrämskott. Det är visserligen vida mer lyckligt att möta de
