draget hos denne sociale stridsman, och han erinrar här om både Kipling och Heidenstam. Ossian-Nilsson är vår boyscoutskald, den starka armens och den muntra viljans profet. Men äfven vekare toner fingo plats i hans fosterlandssånger för att få sitt mest besjälade uttryck i den högt stående samlingen Orkesters afdelning Hemmet, med sina fyra bedårande dikter om kärlek och maka, en varm, djup och solig kärlek.
Hur förledande reflexen faller
öfver väntans ruta, luftigt skör,
lyckan framför jungfruburens galler
den är ändå arm mot innanför.
Lockande må framtidsdörren glänta
till det drömda paradiset in,
äga är dock ljufvare än vänta,
giftas än förlofvas, vännen min.
Sistlidna jul har författaren utgifvit den digraste af sina diktsamlingar med titeln »Flygskeppet». Flygskeppet blir för hans fantasi den nya musan. Det är jakten efter det oändliga och omöjliga, det är poetens gamla längtan att stiga till skyn ändtligen förverkligad, det är den våghalsiga spänning som Ossian-Nilsson framför allt begär af lifvet. Själfva inledningsdikten »Flygskeppet» skildrar på ett ståtligt sätt denna poetens kraftkänsla, och den stora samlingen äger ett antal andra poem af rang, sådana som »Engelbrekt», sångerna från Öresund, Till henne. Men eljes har Ossian-Nilsson ingalunda visat samma begränsningens konst som i »Orkester», utan med flygskeppets furioso genomfar han alla möjliga och omöjliga världar, han kastar sig från det ena ämnet till det andra, från små skånska städer till Mona Lisa. Poeten märker knappast att han måste uthärda en svår konkurrens med klassiska dikter i svenska poem, då han tar sig för att besjunga Antinoos, Aladdin, Bärganden. Den alltid lediga formen öfvergår ofta nog till ett bollspel med rytmer och samma rim i oändlighet. Ossian-Nilsson är nog i alla fall den bredast lagda personligheten bland de unga, men man önskar att bredden icke skall bortskymma djupet, man öns-
3 — 110354. Marcus, Den nya litteraturen.
