kar att författaren utgifvit en femtedel af sitt flygskepp, ty då hade man kunnat säga åt alla vänner och ovänner till nysvensk poesi: Se här en verkligt god diktsamling, originell, smakfull, manlig.
Ossian-Nilsson är ett barn af Skåne. Anmärkningsvärdt nog kommer under denna period icke en lyrisk skola utan flera lyriska personligheter från Skåne. Skåne har ju alltifrån Bååths realistiska genombrott — äfven det en af 80-talets frukter — haft en lyrisk vår, som icke ännu vissnat, Ola Hansson, Emil Kléen, Axel Wallengren, Vilhelm Ekelund, Anders Österling, de två sista tillhörande den nya generationen.
Anders Österling är den af dem, som förvärfvat sig den största publiken, och han är näst efter Ossian-Nilsson den mest läste lyrikern i hela den unga skaran, ehuru detta visserligen icke vill säga mycket.
Österlings debutbok »Preludier» (1904) är i hög grad karaktäristisk för hela generationen och en af dess allra vackraste förstlingsalster. »Preludier» är en diktsamling af en yngling, ännu i sin allra första vår; något af tidig mognad utmärker hela generationen och allra mest poeterna från Skåne, som synes gifva sina barn själfva jordens yppighet till faddergåfva.
Sällan, om ens någonsin, har ynglingens berusning öfver lifvet och dess skönhet fått en sådan hänförande gestaltning i svensk lyrik som hos Österling. Det hvilar en glans öfver de vackraste dikterna i »Preludier» — och öfver den följande samlingen »Offerkransar» (1905) som från tidernas morgon, då människan för första gången knäföll inför naturens, hafvets och himlens och jordens majestät, och man erinras ofrivilligt om Klingers gripande radering »An die Schönheit». Hos båda konstnärerna är det fråga om en extatisk tillbedjan, hos båda är det hafvet som blir symbol för oändligheten, ty äfven kring Österlings dikter susar hafvet, inte det vatten, som flyter kring Skånes kuster, utan allt det som glittrar och glänser, där haf och himmel smälta samman.
Liksom en våg på stigande själar lyftad,
hälften ur jubel klungen och hälften snyftad,
höjer hymnen sitt sjungande svall och ilar,
