smör samt litet hwettemiöl fräsa tilhopa uti samma gryta, och slå sedan saucen dertil. Skräd kiöttet och lägg det deruti, när det kokar up, tillka med den fylda sallaten, som noga aktas at han ej går sönder. När altsammans är kokat och skall anrättas, så lägg kiöttet på fatet, skiär sallaten i klyftor, med hwilken bringorna utsiras. Saucen, som slås öfwer, afredes först med 3 eller 4 äggegulor och litet citron-saft, rif sist muskott öfwer. Observeras härwid, at saucen ej giöres för lång, hwilket ser illa ut.
Dill-Kött.
Tag en framfjerding af et får eller kalf, koka den i så mycket waten, at det står öfwer; men skumma det wäl wid första upkokningen: Lägg sedan derpå kråssad ingefära, salt och grofwa dill-stielkar, så mycket at kiöttet får smak af dill: När det då är kokat, skrädes kiöttet och anrättas warmt på et fat: slå derunder litet af spadet, och lägg deröfwer gröna dill-qwistar, af hwilka det nästan betäckes. Detta kiöttet ätes sedan med ätticka. Om så behagas, kan bakdelen af får ock nyttjas på samma sätt.
Coteletter.
Dessa giöras antingen af Lamb- eller kalf-kiött, hwartil tages de benen, som sittja wid bringan, men tätt wid ryggen, hwilka på det sättet uttagas, at sedan bogen är afskuren, huggas benen twärt af, nästan et halft qwarter ifrån ryggknotorna; dessa skiäras ifrån, och kiöttet lämnas wid de afhuggne benen, hwilka skiäras hwart och et för sig: Sedan bultas kiöttet och föres up som en liten platter munk,
