hwarmed de ligga i 3 weckor; om det intet är stark winter, då tåla de at längre ligga i sältan, dock är säkraste märket, när de äro til fullo salt-bitna, at swålen blifwer liksom fläckug: Slå då watten uti en så stor kittel som skinkorna få rum uti, och lät det koka up med en handfull af gröna krydder, såsom timjan, rosenmarin, mejram och basilika, men ingefära, peppar och neglickor tages så mycket man tycker, hwilka krusas; til hwar skinka lägges en handfull salt, sedan lägges skinkorna deruti at koka: om de äro rätt stora, så kokas de en tima, men de ordinaire 3 fjerdedels, och de smärre en half tima; När de så äro kokade, läggas de i dukar, och höljas wäl at de långsamt kalna, hängas sedan i kall rök en månad, och derpå uti et rum som dageligen eldas, at få tårka i 8 dagar, så kunna de straxt ätas. Skulle man wilja giöra den bekostnad at koka dem uti pontac eller något annat rödt win i stället för watten, så blifwa de desto bättre, eller ock i swart winbärs watten med något win ibland.
Wäder-tårkade Skinkor som kunna ätas spickna.
Dagen efter sedan swinen är slaktade, och skinkorna afskurne, som de böra, så gnidas de först rätt wäl öfwer alt med litet fint stött luttrat saltpetter, som är blandat med kråssade mogna enebär, hwarmed de ligga et dygn uti et rensmakande träkiäril, sedan tagas de up och nedsaltas jämnt med fint Linburger salt, men swålen wändes åt botten i kiärillet, och de packas wäl tilhopa: Således blifwa de liggande 6 eller 8 dagar, hwarefter de tagas up
