Hoppa till innehållet

Sida:Cajsa Warg.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
127
) ° (

då slås rosenwatten derpå, hwarmed hon twättas, och låter henne deruti stå 2 dagar, men ömsas hwar dag deraf friskt och twättas; när då pomadan har god luckt af rosen-wattnet, så hälles det wäl af henne, och hon packas neder i en stenburk, samt förwaras i kalt rum, så håller hon sig hela året igenom. Borståcker äplen äro härtil de bästa; när man wil hafwa hård pomada, då smältes hwitt wax ibland denna, mer eller mindre, som hon behöfwes hård til.

At laga färsk Skinka.

Skinkan flås och skiäres bort både fläsk och ister, så at det ser allenast litet hwitacktigt ut, sedan späckes hon med canel och näglickor, och lägges dermed i ölätticka, at det står öfwer henne: När hon deruti legat 8 dagar, så kan hon brukas, men får hon ligga 14, så blifwer hon bättre, derest icke ättickan är för stark: då hon brukas, så stekes hon på spett, men lät henne först något wändas för elden, at flåttet får wäl rinna af henne, hwilket slås utur pannan, sedan begiutes hon med smör som en annan stek, til des hon blifwer genomstekt, då öses wäl på henne och beströs med fint salt, och miölas så at hon blifwer fraggig; sedan lägges uti steke-pannan litet fint skuren lök, 2 anjovissar, en stött näglicka, litet pontac, peppar och rifwit bröd, at saucen blifwer samblig, då pannan sättes öfwer kåleld och låter något fräsa; är saucen för sur, så lägg litet såcker uti, och sila honom sedan genom durkslag i fatet hwarpå skinkan lägges.

Inba-