då hwarken salt eller surt med ätticka, utan smakar då bättre at giöra det syrligt med kiersebärs-saft, eller något som stöder på sött. När skinkor härtil brukas, så observeras at de tåla längre gräddas i ugnen än grisen.
Marinerad Gris.
Utaf en feter miölke-gris skiäres hufwudet och swålen flås af, sedan skiäres han i fyra delar, och kokas tillika med hufwudet i watten, blandat med win-ätticka, peppar, salt, ingefära, näglickor, basilika och rosenmarin; så snart han är kokad och tages up ur grytan, så beströs han med rifwit bröd och lägges sedan på halster och bryntes; dertil giöres en sauce med smör som brynes med litet hwettemiöl, slå dertil kiöttsåppa och litet hackad lök, basilika, lagerbärsblad, peppar, salt och litet win. Utur hufwudet, som ock bör wara kokat, tages hiärnan, hwilken kramas wäl sönder, den röres uti saucen på elden, men får då ej koka deruti, utan allenast blifwa wäl het; saucen slås på fatet och de 4 brynta grisdelarna lägges derpå, som böra hafwa en wacker brun färg.
Fylder Gris.
Giör et hål i buken på grisen och tag nätt ut benen och kiöttet på bak- och mellandelen, men hufwudet och fötter blifwa sittande qwar wid huden: af det uttagna rå kiöttet göres en farce på wanligit sätt, med ägg, blött bröd, peppar, salt, litet basilika, näglickor och fläsk, hwarmed grisen
