At tilreda Kalkoner och Höns på åtskilligt sätt.
At giöra rena allahanda slags Fiäder-Fä.
Af giäss, ankor och wilda änder plåckas först fjädrarne nätt, hwilka läggas uti et kiäril och sedan dunen uti et annat, efter som den ej bör blandas tilhopa, de stora gåsfjädrarne uti wingarna ryckas intet ut, emedan de til annat bruk kunna nyttjas, om man icke deraf wil taga til skrifpennor; sedan swedes håret i hast af kroppen öfwer lågeld af halm, och gnides straxt med et linnekläde, så blifwa de hwita; gåsfötterne hållas äfwen öfwer lågan och wändes så länge tils det yttersta skinnet bläddrar sig rundt omkring, hwilket med bast uti handen afwrides. Fogel, Kalkoner och Capuner böra plåckas, hwilket bör ske med de twå senare straxt efter slacktningen medan de äro warma, men när man wil skålla höns eller unga kycklingar, bör wattnet ej wara för hett; ty då går skinnet sönder, i synnerhet på det som är ungt: Om tiden tillåter, så bör det ej tagas ur dem samma dag, emedan de blifwa bättre och mörare, om de så hänga med sina inälfwor öfwer natten, och kunna dermed förwaras 2 weckor om wintren, då de blifwa wäl frusna, ty om de urtagas och blifwa liggande så rånnar kiöttet; när de skola rengiöras, så skiäres längst efter på ryggen wid halsen et lagom hål på skinnet, derest kräfwen tages ut med strupen, sedan
