à 4 stycken, örmagen drages skinnet af och skiäres i 4 delar, wingarne huggas i lagom stycken, som böra ej tagas närmare af gåsen än nedan efter den första leden som sitter wid kroppen: När alt detta är wäl ränsat och twättat, sättes det på elden i kalt wattn at koka uti förtent käril, och då det kokat up, så skummas det mycket wäl; lägg då et stycke smör deruti, något af istret som först legat i watten, litet ingefära samt en lök, och lät det koka lyckt, så behåller den sin must. Emedlertid stötes lefren af gåsen mycket fin, som sedan upblandas med rifwit bröd, et ägg, 2 skiedblad söt miölk, lika mycket smält smör, peppar, neglikor, litet fin skuren rödlök, et halft skiedblad rifwit såcker, litet salt, et skiedblad fint skurit af gåsistret, som först legat i watten och är wäl afrunnit: detta blandas wäl tilhopa och fylles uti skinnet som blifwit dragit af halsen, dock ej aldeles fullt, och sys då tilhopa på bägge ändar; skulle mera fyllning wara igen, så kan den stora tarmen brukas. Denna kårf lägges då til det andra at koka: När alt blifwer lagom kokat, tages kårfwen och kråset up, såppan silas genom durkslag och slås sedan i kärillet åter; när hon då kokar up, redes hon af med gåsebloden, som wispas så mycket hwetemiöl uti, at det blifwer lagom tjockt. När gåsen slagtas, slås ätticka uti bloden under ständig wispning medan det rinner; äfwen wispas när såppan dermed afredes til des hon kokar wäl up; skulle den ättickan ej giöra nog surt, så slås mera til, hwilket kan smakas sedan det kokat, häruti lägges en liten niupa stötta näglikor, salt och sött efter smak. Här til kan brukas brun sirap för den som sådant tål, men i synnerhet när det är litet
