som de första upteknade rudorna, men intet på det senare sättet med miölk och kräftor: fisken urtages, twättas ganska wäl och sedan skårras när han stufwas. Desse Suttare kunna ock kokas på samma sätt som inlagd ål, och ätas kalla med ätticka, då de ock äro goda, emedan det är en mycket fet fisk.
At tårka Ål.
Ål fläckes i ryggen, saltas och tårkas på samma sätt som gäddor, men skrapas och twättas wäl innan han fläckes, dock saltas han något hårdare och ligger i saltet fulla 2 dygn: när han skal brukas så skiäres han i stycken, som skårras på kiöttsidan, sedan stekes han på halster och ätes med ätticka.
At insalta Ål.[1]
Ålen skiäres upp i buken, urtages och twättas mycket wäl, sedan låter man wattnet rinna wäl af honom, då gnides han både utan och innan med gnodt salt, och lägges neder uti en fierding hwarftals med salt och ryggen nederwänd, men helt tätt tilhopa, derpå lägges en trä-botten med en liten sten, så at han packas tilhopa: när han stått 3 eller 4 dagar, så ses efter om laken är rödaktig, då tages ålen up, laken hälles bort, och låter den då wäl rinna af honom; sedan saltas han neder igen på samma sätt som förut, så håller han sig hela året; men skulle intet laken blifwa röd, så kan han ligga med den första saltningen. All fisk som nedsaltas, bör stå uti et kallt rum eller i källaren: när han brukas, så wattenlägges han wäl, kokas sedan i watten, och stufwade morötter skurna i strimlor lägges
- ↑ Se även förbättrat recept i Bihanget.
