Sida:Cajsa Warg.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
13
) ° (


At koka gula Ärter.

Man kokar salt kiött, fläsk och kiött korf som saltet är urwattnat, äfwen färskt kiött för sig sielf, om sådant är förhand, men ses noga efter wid upkokningen at skummet borttages på bägge grytorne, emedlertid ränsas ifrån ärterne alla maskätna swarta och annat smått fnask, hwilka sedan twättas och sättas på elden, i så mycket kalt watten at det står öfwer dem; när det är afkokat, silas den färska kött-såppan derpå, eller ökas mera watten til, så at de hafwa tilräckeligt spad; om man har färskt kiött, så skrädes det, och låter man det sedan uti ärterna blifwa fullkokat med smör och litet hel ingefära, och då de något kokat, ses noga efter at alla skalen tagas bort som flyta uppå, hwilket gemenligen skier när grytan kokar lyckt: lät dem sedan koka til des de äro mosade, då afsilas det salta köttspadet genom durkslag tillika med det feta uti ärterna, så mycket som sältan kan tåla; skulle intet ärterna wilja wäl mosa sig, så spädas de med lite kalt watten förrän det salta spadet slås på: när de äro fullkokade och skola anrättas, så lägges det salta kiöttet uti samt korf eller fläsk, hwilket som behagas; då man wil sila ifrån ärterna, så är ingen annan skilnad än allenast den, at de först utspädes och giöras tunnare med kiöttsoppa, och sedan rifwer man dem igenom durkslag. Det observeras, at til ärter brukas altid siöwatten, ty av brunswatten blifwa de hårda.

Dito Ärt-Såppa.

Man lägger wäl ränsade ärter i kalt watten och låter dem koka; är någon färsk kiött-såppa

för