hwarftals uti en liten rensmakande fierding med lagerbärs-blad, hel peppar, litet muskottblomma och salt, om humren förut är lindrigt saltad, sedan slås fierdingen igen med sin botten, at han blifwer tät, och båras et så stort hål på botten, at deruti kan gå en fin tratt; då fylles så mycket hälften win och win-ätticka uti fierdingen, at det står öfwer hummer-kiöttet, ända til botten, och sedan flarnas hålet wäl igen, så håller han sig en lång tid, och kan ätas som han är. Denna hummer kan ock stufwas när han förut legat litet i watten, och då lägges litet hummer-pulver derpå, så blifwer saucen röd. När fierdingen är öpnad så aktas han wäl och hålles täpt det mästa som giörligit är.
At giöra Hummer-Pulver.
Tag bara det röda som sitter på hummer, kiöttet och all råmmen utaf god och frisk hummer, hacka det ganska fint och tårka det uti en bakugn, som ej är för het, men aktas noga at det intet brännes, utan bara står och tårkar, de kunna ock tårkas på en kakelugn: när det är wäl tårt och kallt, stötes det hel fint uti en mortel och sicktas sedan genom et florsickt, och lägges sedan i en bouteille, som kårkas rätt wäl och conserveras uti et kallt rum. Detta pulver kan brukas til klimp uti såppa, som annan hummer-buding, när det upblandas med ägg, rifwit bröd och miölk: deraf kan ock läggas uti saucen då hummer stufwas, så blifwer han röd; men i synnerhet nyttjas det til inlagd hummer, emedan det är brist uppå at giöra rödt smör af skalen.
Af kräftor giöres pulver på samma sätt.
