och låter det wäl torkas: lägg så gurkorna deruti hwarftals med swarta winbärs- och kiersebärs-blad samt dill, och haf då tilreds en laka, som är giord af friskt bruns- eller källe-watten, med 8 lod Lüneburger-salt til hwar kanna: lät honom wäl koka, och när han är hel kall, hwarom man är mer säker, när man låter honom stå öfwer natten, så lägges för hwar kanna watten et och et halft lod fint stött alun, som röres wäl om, at han smälter, och laken slås på gurkorna: lät dem sedan stå at giäsa i twå dygn, och ju mer det giäser öfwer, ju bättre det är: laken bör wara så tilräckelig, at i fall den skulle giäsa bort, då mera deraf kan ökas til, och han altid stå öfwer gurkorna: sedan slås kärilet igen och sättes sex weckor i källaren, så äro de färdige.
Win-Gurkor.
Plåcka blommorne af små gurkor och lämna en liten stielk wid dem; skiölg dem ganska wäl och slå dem på durkslag: sedan saltas litet på dem med Lüneburger-salt, at de blifwa en dag liggande i saltet, hwarefter de läggas uti en grof stenburk med desse krydder, nemligen litet hel pepar, 3 a 4 blad muskottblomma, 4 a 5 näglickor, 2 a 3 lagerbärsblad och små skuren pepparrot: sedan upkokas win-ätticka, som slås het uppå och bindes öfwer med et kläde, at stå til des det blifwer kalt, då de läggas uti en glas-burk. Observeras: at pepparroten kommer ofwanuppå, så hålla de sig bättre; sedan burken är öfwerbunden med papper, så förwaras han i källaren, och kan då hålla sig hela året.
