halm öfwer et bord; men ej för nära tilsammans, at de wäl blifwa kalla, och då tages stickorna utur dem. Desse korfwar kunna hålla sig 14 dagar, när de om hösten conserveras uti et kallt rum, hwarest det intet fryser. När man wil bruka dem, stekas de på halster gulbruna på alla sidor, men kunna ock ätas straxt.
Blod-Korf.
Til twå kannor blod, som är silad genom durkslag, tages 3 halfstop godt swag-dricka, som intet är bäskt, eller söt miölk, och saltas deruti som man tycker: dertil lägges et godt skiedblad fin hackad rödlök, mejram, timjan, som är torr, söndergnuggad och siktad genom hårsikt, hwaraf tages wid pass et litet skiedblad af hwardera slaget, stött peppar och ingefära, hälften så mycket som de gröna krydderne, och 3 niupar stötta näglickor; wispa sedan deruti sammanmalit råg-miöl, ju gröfre malit ju bättre, så tiockt som en tunn gröt: lägg sedan dertil niur-talg skuren uti tärningar, som senorne måste wäl tagas bort innan han skäres sönder: detta fylles uti tarmar, som allenast blifwa något mer än halffylda, i synnerhet om det är godt miöl, som mycket swäller. När alt sålunda är sammanblandat, kan man först koka en korf til prof, at smaka om det är lagom salt eller för litet miöl, hwilket senare straxt synes, om han då är klibbig. När alla korfwarne äro uti stoppade, eller så många som få rum uti kiärillet, hwaruti de skola koka, så läggas de uti upkokande watten, som förut är saltat, och låter dem sedan sakta koka, at de intet gå
