mycket kiött, som kan skrädas af benen på rå oxe- eller ko-hufwud. Detta altsammans hackas fint, och blandas sedan up med stött peppar, ingefära, salt, hackad lök, mejram och timjan, och stoppas hårdt uti blå-tarmar, hwilka knytas tilhopa med tråd, och sedan saltas de uti en tunna: uppå dem lägges botten och en sten, at de ligga trångt tilhopa och laken står öfwer när saltet smälter. Desse korfwar kunna hålla sig uti laken hela året, när de intet blifwa för litet saltade. Den som behagar, kan ock, sedan de legat 14 dagar i saltet, torka dem i en rök-badstuga med kall rök i 8 dygn. Denna hackemat brukas ock at koka, hwarwid ingen annan skilnad är, utan förfares med den kokade maten på samma sätt, och wid instoppningen wärmes han litet uti en panna, så går han bättre uti skinnen, och den korfwen ligger allenast 2 dygn i saltet: när han då tages up, doppas han bara uti upkokat watten och sedan trädes på stänger, som upsättas under taket, at tårka uti et rum derest det eldas och spjället om aftnarna skiutes igen. Til hacke-korf af får, kokas hufwud och fötter för sig sielf, til dess håret låssnar, då det wäl afplåckas; sedan läggas de uti watten och fötterna saltas neder, men af hufwudet skrädes alt kiöttet och lägges til det andra, som hörer til hacke-mat, hwilket man kan skära rått eller kokat; men kommer rått och kokat tilhopa, så hängas de uti en warm badstuga at torka 2 eller 3 dagar utan rök. Til de hacke-korfwar som giöres efter swinslagt, är bäst at låta maten blifwa okokad; ty när den är rå, behåller korfwen sin must och gifwer bättre smak när derpå kokas såppor. Til den korfwen
