första pannorna, ty deraf tages til ölet, utan låter då hwardera giäsa för sig sielfwa: när det blifwer så kalt, at, då handen stickes neder i dricken och röres deruti, och hon drages litet up, det då slås en kall ring omkring armen, så är det lagom at gifwa uti giästen, hwilken då straxt slås deruti: då öses och röres drickat något, så at giästen dermed blifwer wäl blandad, sedan lägges deröfwer et lakan; men är det kallt i wädret, så betäckes det afwanpå med en filt, som sedan kan borttagas, när man ser det börjar hwitna öfwer alt; lät det sedan stå at giäsa til des giästen synes wilja lägga sig, och lika som en liten ring omkring karet efter giästens nedläggande då skummas han af och drickat tunnas straxt uti tunnor, nästan fulla, allenast de hafwa giäsnings-rum: har man då tagit öl, så kan swagdrickat dermed utspädas, i fall det wore för swagt: tunnorna bäras uti källaren och uti dem sättes tunnetrattar, hwaruti gästen får upstiga: när det då upgäsit, tages gästen af, och en slef kokhet humla, af den som förr har kokat uti drickat, slås uti hwar tunna, samt röres wäl om med en wisp. Tunnan fylles hel full och sprundas til på det sättet: at först bestrykes grått papper med giäst på den sidan som wändes åt sprundet, papperet lägges så öfwer sprundet, och det bultas wäl neder i sprundhålet; paperet stoppas då wäl til med en uddwass knif rundt omkring, så at det blifwer wäl täpt, och så länge det wil tränga sig ut, ståppas åter papperet wäl neder, derest någon upgiäsning sker, hwilket högst kan räcka en half dag, under hwilken tid som otast bör efterses; ty så snart ingen giäsning mera
