Påminnes äfwen at oxehudarne dragas släta ut och hänges på en stång med hår-sidan inwänd at tårka. Oxeblåsan blåses up, knytes igen at wädret blifwer inne, och hänges äfwen at tårka. Hornen sågas ifrån huden, hwaraf kan giöras kruthorn på det sättet, at det först sågas til lagom storlek och sedan kokas så länge i lut, til des de blifwa så miuka at qwecken kan tagas utur dem, då de kunna skiäras med en knif och skrapas tunna med glas.
At conservera Oxkiött til grytstekar.
Utaf låret huggas så stora stycken som behagas, hwilka gnidas med salt, peppar och ingefära, och läggas sedan på halster med sackta eld under at blifwa genomwarma, men wändas som oftas at de få jämn hetta på alla sidor: dagen derefter, eller då de äro wäl kalla, läggas de uti så mycket ätticka som står öfwer dem, med lagerbärs-blad och hel peppar samt med låck uppå kärillet hwaruti de ligga: När man wil bruka dem, läggas de något uti watten förut, så wida de hafwa legat länge.
At insalta Oxkiött så at det ser ut som rökt.
Til en oxbringa om ungefärligen 16 marker tages en god nypa luttrat Saltpetter fint stött, hwilket blandas med litet fint salt, hwarmed kiöttet gnides rätt wäl: sedan nedsaltas det med mera salt uti et trä-käril med botten öfwer samt en sten der ofwan uppå, på det kiöttet må laka sig: när det således legat 14 dagar eller 3 weckor, bör det en natt wattläggas
