och andra hade flytt till Danmark. Därför måste man vara det lilla Weimar tacksamt för att det drog de inhemska förmågorna inom sin krets, och sålunda visade att man hyllade upplysningstidehvarfvets idéer om furstarnas umgänge med sin tids snillen. Redan förut hade Wieland, denne veke och i franska och grekiska former diktande skriftställare, kallats som uppfostrare till Weimar genom hertiginnan-moderns Anna Amalias försorg. Hon var då medelpunkten i Weimar och en kvinna af ovanliga och mångsidiga intressen. Genom Goethes bemedling kallades Herder till furstendömet i egenskap af generalsuperintendent och på det sättet skapades Weimar om till ett slags Athen. Men alla dessa mera yttre omständigheter förklara ännu icke Goethe själf.
Den oerhörda inspirationen kunde icke vara mycket länge och den hade hur som helst stannat af för en tid. Öfvermåttet af krafter i hans starka och spänstiga själ måste ha något aflopp, och rundt omkring sig såg han hur den skara af unga begåfningar, som hans diktning inspirerat, förlorade sig i en diktning af öfversvallande bombast och ett lif af utsväfningar. En och annan gick helt och hållet under. Goethe stod kanske inför den svåraste vändpunkten i hela sitt lif och visade, att han äfven som människa var hufvudet högre än de alla. Den faustiska driften kastade honom icke i utsväfningar, utan i stället i arbetets och den altruistiska värksamhetens armar. Fausts lust att modellera lifvet under sina händer kom också Goethe att ägna sig åt dessa talrika praktiska värf, hvilkas omedelbara frukter han kunde skåda med egna ögon. Eller som han själf
