Sida:Carl David Marcus Goethe 1907.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

28

i det längsta motsatte sig valet af en dylik borgerlig inkräktare. Allt tyngre blef ämbetsmannabördan. Han öfvertog ledningen af bergverksdirektionen och krigs- och vägbyggnadskommissionen.

Det är knappast ur vägen att fråga sig hvad allt detta skulle tjäna till, och hvad i all världen det betydde att Apollo, hela Olympens älskling, plötsligt klädde sig i geheimrådets styfva ämbetsrock efter att inte ha kunnat tåla det ringaste band på sin sång och person. Förvandlingen är ett för tiden synnerligen typiskt fenomen. Den åskådningen hade ännu ingalunda trängt igenom här, att skalden hade en uppgift att fylla som tog hela hans lif och alla hans krafter i anspråk, och det var därför redan ur ekonomisk synpunkt en orimlighet att lefva som diktare, hvilket det i vissa länder är ännu i dag. Denna åskådning af diktaren an sich har först med romantiken trängt igenom. Poetens roll i Tyskland hade närmat sig hofnarrens, som roar sitt höga herrskap genom hyllningar och upptåg med hjälp af värsens rimbjällror. Själfva det söndersprängda riket, en enda matta med tusen olika mönster, var yttersta skulden till detta sorgliga tillstånd, ty det fanns intet värkligt tyskt folk och ingen samlad tysk kultur, som kunde bära sina diktare på armarna. Den enda tyska fursten, som gjorde en stormakt af sitt rike, Fredrik den store, var helt och hållet en den franska bildningens lärjunge, så att han ännu 1780 i sin skrift “De la littérature allemande“ förklarade Götz vara en sorglig efterbildning af Shakespeares dåliga stycken. Man förstår svårigheten för en diktare att lefva i ett fädernesland som var grus och spillror. Klopstock