Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
133

VIII. Omsider nöjde sig församlingen med en kyrkoherde.

Kyrkan har följande anordning. Ett aflångfyrkantigt långhus, som innehåller åtta pelare i två rader, fördelas i tre likstora skepp, af hvilka hvardera har fem korshvalf. I vester höjer sig ett fyrkantigt torn, som motsvarar mellanskeppet. I öster ligger ett fyrkantigt kor, hvilket har mellanskeppets bredd och höjd samt ett korshvalf till betäckning. I vinklarna mellan sidoskeppens östra gafvelmurar och korets båda sidomurar uppstå smala hörntorn, som äro till den nedra hälften fyrkantiga, men till den öfra åttkantiga. Ett kapell, hvilket intager vestra tornets hela och nära hälften af långhusets södra sidomur och betäckes med fyra korshvalf, har tillkommit mot medeltidens slut.

Der finnas tvenne ingångar å långhusets södra och tvenne motsvarande å dess norra samt en på midten af tornets vestra sidomur. Af långhusets ingångar är den sydöstra igenmurad och den nordöstra inleder numera till en sakristia. Kyrkan har ursprungligen haft smala och höga rundbågiga fönster, af hvilka de fleste sedermera blifvit utvidgade och fått spetsbågiga betäckningar. Från pelarna öfver takhvalfven uppstå höga spetsbågar, som uppbära sträckmurar, hvarpå mellanskeppets kroppåstak hvilar. Till dessa sträckmurar, som äro 18.0 höga, sluta sig sidoskeppens luttak. Korets sidomurar, hvilka äro jemnhöga med berörda sträckmurar, uppbära ett kroppåstak, som utgör en fortsättning af mellanskeppets betäckning. Det vestra tornet har liksom det sydöstra och det nordöstra flere afdelningar öfver hvarandra, och alla uppbära höga lanternor. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten.