Denna helgedom ligger i norra delen, men icke långt ifrån midten af staden. Platsen, som icke är synnerligen stor, intager en ansenlig höjd öfver stadens nedra sträckning, men begränsas åt öster af den såkallade Klinten, en kalkklippa, hvilken vidpass 30.0 ifrån korets gafvelmur höjer sig tvärbrant och skroflig ungefär 50.0. Kyrkan förtjenar i många afseenden att närmare skärskådas.
Tyskar, som voro bosatte i Wisby, uppförde detta Herrans hus, hvilket biskopen Bengt i Linköping 1225 invigde till jungfru Marias ära. Vid detta tillfälle beviljades nedannämnda förmåner. Församlingen fick vid inträffande ledigheter välja prester, jorda aflidna främlingar och jemväl borgare med förbehåll för vederbörande själasörjares rättigheter. Ingen prelat eller prost egde, såvida oförsonlig blodsutgjutelse ej inträffat, att tillsluta kyrkan. Ingen sjöfarande skulle, enär kyrkan var helt och hållet byggd af fromma sammanskott, undanhålla eller till andra helgedomar aflemna dylika, såvida han ville undgå bannlysning. Dessa förmåner blefvo några få år derefter bekräftade af legaten Vilhelm från Sabina och ytterligare 1268 stadfästade af påfven Clemens IV [1]. Tyskarne valde och underhöllo två kyrkoherdar. Dessa förhållanden alstrade snart bedröfliga tvister. Till följd häraf blef ytterligare bekräftelse på berörda privilegier 1295 gifven af påfven Bonifacius
- ↑ Svenskt Dipl. N:o 231, 529.
