Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/166

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
154

pelarne hållits å alla sidorna lika jemna, och icke röjt såsom nu några bortbrytningar. De två nästsista pelarne åt öster förete med sina stora ojemnheter åt sidoskeppen, att de bildat hörn för gafvelmurar och med sina åt mellanskeppet vända skråkantiga dynstenar uppburit en triumfbåge. Alltså måste ett fyrkantigt kor måhända med ett halfrundt utsprång sträckt sig åt öster. Då Tyskarne i Wisby förmått med egna sammanskott uppföra denna helgedom och utverka sig derför högst ovanliga fri- och rättigheter samt kunnat dertill hålla två kyrkoherdar, har densamma snart blifvit alltför liten.

Vestra tornet, som obestridligen uppstått på samma tid som långhuset, bör, innan vi redogöra för kyrkans förändring och utvidgning, tagas i betraktande. Att tornets första afdelning är i jemförelse med mellanskeppet ganska låg, och att tvenne ovanligt breda och beqväma trappor uppföra till dess andra, låter på följande sätt förklara sig. Den första afdelningen har enligt gammalt bruk varit begagnad till förplats och doprum, men den andra till kor eller kapell. Det är bekant, att många gamla kyrkor ha kor både i öster och vester, och att andra afdelningarne i gamla torn ha såsom här öppningar åt öster samt å sidorna derom altarnicher. Flere åldriga kyrkor i Skåne visa dylika anordningar. För öfrigt finnes intet skäl, hvarföre tvenne så rymliga trappor som de nyssberörda blifvit anlagda, om de ej varit ärnade till obehindrade upp- och nedgångar för många personer. Det galleri, hvilket intager andra afdelningens norra, och det, hvaraf lemningar finnas utanför dess södra sidomur, ha tvifvelsutan tjenat till försvar emot fiendtliga anfall. Då