staden var vid kyrkans invigning alldeles obefästad, så kan man ej undra derpå, att denna helgedom såsom den största delen af Gotlands landskyrkor äfven kunde för sådant ändamål tillgripas. Strelow berättar, att tornet 1425 fått från andra afdelningen en påbyggnad till 40.0 höjd [1]. Enär denne författare nämner de personer, hvilka under verkställande af samma arbete varit kyrkovärdar, tyckes berörda uppgift ha någon grund. Vi kunna dock icke antaga, att tornet ursprungligen bestått af blott tvenne afdelningar öfver hvarandra. Vi måste fasthellre påstå, att detsamma haft en tredje afdelning och förmodligen fyra rösten samt en spira. Flere nära samtidiga kyrkotorn på Gotland föranleda en sådan förmodan. Vid kyrkans invigning har tornet troligtvis varit färdigt; helst församlingen vid detta tillfälle fått så ovanliga privilegier. Men deremot torde tornet 1425 varit till sin öfra del förfallet, och då fått en simplare påbyggnad, hvartill de gamla gluggarnas omfattningar, som röja rundbågsstil, blifvit begagnade; ty en helt olika anordning af gluggar skulle i annat fall blifvit använd, dock förete deras midtpelare en ganska sen hållning.
Det tyckes, som en betydlig del af Klinten blifvit bortbruten för att bereda behöflig byggnadsplats till kyrkans förlängning åt öster; ty endast der finnes en stor fördjupning med en ansenlig tvärbrant. Denna förlängning måste på följande sätt tillgått. Ett mindre kor och måhända ett halfrundt utsprång undanröjdes. Sidoskeppens östra gafvelmurar genombrötos, så att deras pelarhörn, hvilka uppburo triumfbågen, bibehöllos.
- ↑ Strelow, S. 201.
