öfver pelarna ganska höga sträckmurar äfven utan genombrytningar, ehuru de äro vida högre än de ifrågavarande. I afseende derpå vilja vi åberopa Strengnäs domkyrka, hvars sträckmurar ha 32.0 höjd. Man har derföre påstått, att denna kyrkas mellanskepp varit vida högre. Emellertid har motsatsen deraf blifvit med grundliga skäl ådagalagd [1].
Att långhusets östra del samt koret och de östra tornen äro samtidiga, kan ingalunda bestridas. Dessa partier visa sig ha noggranna samband med hvarandra, och deri råder en och samma hållning. De rundbågiga bandlister, som från östra tornens första afdelningar fortsättas å östra hälften af långhusets sidomurar, men saknas å detsammas vestra, ådagalägga, att östra tornen äro samtidiga med långhusets östra del men icke med dess vestra. Långhusets och korets stora spetsbågiga fönster äro obestridligen långt sednare utvidgningar. Den stora spetsbågiga altarnichen, hvilken finnes å långhusets södra sidomur och inrymmer ett af nyssberörda fönster, har troligtvis tillkommit på samma tid som de öfriga. I kapellet märkes en praktälskande tillochmed öfverlastad spetsbågsstil. Denna tillbyggnad, hvilken onekligen röjer mycken skicklighet, öker ingalunda kyrkans anseende, men väl hennes märkvärdighet. Vi tro oss kunna med temlig visshet påstå, att långhusets utvidgade fönster och kapellets hela byggnad härröra från samma tidrymd; ty alla ha mycken likhet med hvarandra. Rundbågsålderns små och enkla fönster ville ej förslå jemte spetsbågsålderns stora och prydliga.
- ↑ Brunius, Konstanteckningar under en resa år 1849. S. 282, 283.
