Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
160

Om lanternorna stå i den uppenbaraste strid med den åldriga kyrkans hela anordning, så är kapellets nuvarande röste ett ännu bedröfligare bevis på dåtidens vandalism. För verkställande af dessa förbättringar blefvo kyrkans jordar försålda, hvadan hon sedermera varit nästan medellös. Om man i stället för de kostsamma och idévidriga lanternorna uppfört sådana spiror, som utmärka tornen å Gotlands allraflesta kyrkor, torde den ifrågavarande helgedomen fått behålla största delen af sina jordar.

Utanför södra sidoskeppets östra ingång blef 1768 en tillbyggnad uppförd, hvilken, 12.0 bred och 20.0 lång, hade ett fönster och ett gafvelröste åt söder samt en ingång å hvarje sida och betäcktes med ett kroppåstak. Denna tillbyggnad, som hade namn af brudkapellet och var i högsta grad afskräckande och borde hellre hetat grafkapellet, blef omsider 1858 nedbruten.

En ännu större tillbyggnad blef 1778 uppförd utanför norra sidoskeppets östra ingång. Denna tillbyggnad, hvilken sträcker sig i söder och norr och håller 28.0 i inre bredd och 38.0 i längd, har ett stickbågigt tunnhvalf af bräder och två fönster å hvarje sidomur samt två å gafvelmuren. Samma tillbyggnad, som betäckes med ett kroppåstak, och innehåller ett enda rum, har tillkommit för att begagnas såsom konsistorii sessionsrum och sakristia. Det väcker i sanning förvåning, att man velat på detta sätt vanställa den sköna kyrkan, och att man ej förstått, att samma rum aldrig kunde på något sätt hållas fuktfritt. Vi hoppas, att den tid icke är långt aflägsen, då helgedomen befrias från denna vanprydliga och ohelsosamma tillbyggnad. Wisby biskopshus är i jemförelse med andra dylika