Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
161

boställen så obetydligt, att det väl kunde tåla en tillbyggnad för konsistorii sammanträden; men härvid möter den svårigheten, att kyrkan, ehuru hon nyligen fått ett årligt anslag af 50 tunnor spannemål, knappast förmår underhålla sig sjelf ännu mindre bygga åt stiftets biskop. Om emellertid en mera passande lokal kunde för konsistorii sammanträden fås, så skulle en ganska lämplig sakristia och klädkammare erhållas i sydöstra och nordöstra tornets nedersta rum, hvilka äro lika stora, som de sakristior, som begagnats af Lunds kaniker och erkebiskopar.

På vederbörandes begäran har genom öfverintendentsembetets försorg en utförlig plan för kyrkans iståndsättning blifvit för några år sedan uppgjord. Enligt denna plan har efter brudkapellets undanrödjande sydöstra ingången fått nya dörrar och inre omfattningen blifvit igenmurad. Den vanprydliga och onyttiga tillbyggnadens bortbrytande måste enhvar berömma; men sedan portalen blifvit på berörda sätt frigjord, så hade det varit önskligt, att dörrarne blifvit hållna i en byggnadsstil, som öfverensstämt dermed. Man måste i sanning beklaga, att inre omfattningen blifvit igenmurad och afputsad, så att intet spår der synes till en ingång. Då kyrkan vid sin förändring och utvidgning fått sydöstra liksom nordöstra ingången, tyckes det väl varit skäl att lemna denna urgamla anordning ostörd. Enhvar inser, att det varit ganska lätt att göra dörrar, som ej begagnas, fullkomligen dragfria. Man hade således undgått den ledsamheten att å en åldrig helgedom göra en blinddörr; helst det är en klen byggmästare, som nödgas å ett bättre boningshus anbringa ett blindfönster.

11