Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/177

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
165

ringmurar, och för tre årtionden sedan har en sådan omkring Lunds domkyrka blifvit undanröjd. Ännu 1862 var Wisby domkyrka omgifven af en temligen stor kyrkogård, som hade åt söder liksom åt vester och norr en sidomur men åt öster den höga och tvärbranta Klinten. Kyrkan låg ungefär på lika afstånd från hvarje sidomur men helt nära Klinten, emedan hon blifvit åt sistnämnda håll förlängd. Murarne, hvilka bildade ett afrundadt hörn åt nordvest och voro uppförda af kalkflisor utan kalkbruk och betäckning, höllo ungefär 3.0 i tjocklek, 5.0 i höjd. Södra liksom norra muren hade mot midten en större port och vestra en mindre samt det afrundade hörnet en helt liten sådan. Nyssnämnde år blefvo murarne nedbrutna, då södra liksom norra porten fick qvarstå, men de två öfriga nedbrötos.

Vestra portens yttre liksom inre omfattning var skarpkantig och rundbågig, och den förre bestod af huggen, men den sednare af tuktad kalksten. Den yttre omfattningen var mindre än den inre, så att anslag bildades mellan desamma. Porten visade sig ha en temligen hög ålder. Porten, som intog det afrundade hörnet, hade stickbågig betäckning och utgjordes af tuktad kalksten och var tvifvelsutan en nyare uppbrytning. Dessa portars undanrödjande kan ingalunda betraktas som någon skada i konsthistoriskt afseende, men deremot som ganska nyttigt för utvidgning af den smala gatan derutanför.

Södra porten, hvilken betäckes med en rundbåge, består af huggen sandsten. Det förundrar oss, att mången konstnär fäst synnerlig uppmärksamhet vid porten, och att man ansett den vara uppförd än i renässans- än i rococostil. Många dylika portar ha under