Christian IV:s tid tillkommit i Danmark och äfven i Skåne, och de äro enligt då rådande byggnadssätt hållna uti idel barockstil. Då porten, som har temligen ansenlig bredd och höjd men helt svaga sidostycken och ej obetydlig belastning å betäckningen och är naturligtvis beräknad på stöd af omgifvande sidomur, så är det mycket vanskligt att låta densamma qvarstå. Också ha de närmaste delarne af den nedbrutna sidomuren blifvit qvarlemnade. Härtill kommer, att sidostyckena på ett ganska betänkligt sätt vittrat. Då för öfrigt porten icke kan vara mycket öfver men väl under 200 år gammal och ingalunda röjer något ovanligt konstarbete och till sina ornamenter är illa medtagen af vittring; så hade det enligt vår öfvertygelse för ingen del varit någon skada, om den blifvit nedbruten, i synnerhet som den hindrar anblicken af kyrkan, då man ditgår på den smala gatan från söder.
Norra porten, hvilken utgöres af huggen kalksten, betäckes med ett högspetsigt tunnhvalf och innehåller i hvarje insida en lågrakspetsig sittnich. Yttre och inre omfattningarne ha föga framsprång, men vanlig tjocklek. Dynstenarne prydas med en hålkäl emellan två rundstafvar. Omfattningarne siras i yttre kanterna med rundstafvar, som ha bägarformiga baser och kapitäler. Sittnicherne, af hvilka hvardera betäckes med två hällar, prydas i kanterna med rundstafvar, som, saknande baser, uppgå från gapande drakhufvuden. Ett högt röste åt söder liksom ett sådant åt norr har nio tinnar och å midten en rund fördjupning. På öfversta tinnen af hvarje röste står en fyrkantig, obeliskartad toppsten, hvilken prydes med en knopp. Den södra toppstenen har framtill en dubbel ros och knoppen åt söder och
