Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/182

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
170

har ofelbart haft å långsidan stora rundbetäckta öppningar med midtkolonner och små rundbågar samt åt vester en liten glugg och uppburit ett luttak. I norra sidomuren finnas lemningar efter en mindre trappa, hvilken från vester åt öster uppgått till tredje afdelningen. Detta förhållande ses af qvarsittande sträckstenar, som utgjort steg och betäckning. Samma trappa har varit ganska smal och saknat en motsvarande i södra sidomuren. Tredje afdelningen har tvifvelsutan haft tvenne tvådelade gluggar å hvarje sidomur och uppburit en spira. I första afdelningen har enligt vanligheten varit förrum och dopplats. Andra afdelningen, hvartill beqväma trappor uppledt från sidoskeppen, har troligtvis varit begagnad till kapell. Gallerierne och tredje afdelningen ha säkerligen tillkommit för att derifrån försvara sig mot fiendtliga anfall. Ingen ruin af stadens många kyrkor ligger så nära stranden och på en så öppen plats som denna, och ingen har varit mer passande till försvarsverk mot angrepp från sjösidan.

Då författaren för några få år tillbaka undersökte denna tornruin, syntes intet spår efter den öfriga byggnaden. Sedan har en stor grusmassa blifvit bortförd under sakkunnig mans tillsyn. Skada, att den lilla återvändsgränden, som kallas Säcken, blott tillät aftäckande af den norra sträckan af kyrkan, hvadan den södra ännu höljes af en grusmassa, hvilken håller 6.0 i djup. Emellertid kan kyrkans anordning och storlek på det närmaste bestämmas af det lilla, som framkommit i dagen. Af ett långhus med två pelarrader ses vackra lemningar. Der qvarligger en mindre del af norra sidomuren och af den vestligaste pelaren i norra raden samt af en motsvarande hörnpilaster i öster.