tvifvelsutan varit sakristior och förvaringsställen. Rummen och spiraltrappan å norra sidan äro mycket förstörda.
Socklarne, pilastrarne, omfattningarne, pelarne och bågarne bestå af finhuggen kalksten; men omgifningsmurarne till det yttre och inre af grofhuggen sådan. Den förra har naturligtvis varit blott fogstruken, men den sednare afputsad. Kapporna äro slagna af kalkflisor. Hela byggnaden visar sig vara med synnerlig omsorg utförd. Det väcker likväl ingen förundran, att skeppet fått åt söder och ännu mer åt vester ganska svåra remnor, till följd hvaraf en mindre del af de nedra och nära allt af de öfra takhvalfven instörtat. Dessa skador kunna visserligen vara till stor del föranledda af den starka jordbäfning, som 1540 inträffade på Gotland, men de ligga dock hufvudsakligen uti en felaktig anordning. Sydvestra och nordvestra samt vestra sidorna äro i nedra afdelningen i högsta grad försvagade genom trappor, hvadan öfra afdelningen fått en opålitlig underbyggnad, och densamma har genom en trappa i nordvestra och vestra sidan blifvit ytterligare försvagad. Södra sidan har i den nedra afdelningen en mycket stor ingång och midt deröfver uti den öfra en tvådelad altarnich och ett ganska stort rundfönster. Att omgifningsmurarne å ifrågavarande sidor icke fåll tillräcklig styrka för att motstå de grofva takhvalfvens utåtspänning, är vid första anblicken af skeppet för hvarje sakkunnig solklart. Man besinne, att såväl de nedra som de öfra takhvalfven hålla vid slutstenarna 1.2 i tjocklek, och att alla deras svicklor blifvit med murverk uppfyllda för att kunna till golf begagnas. Då härtill lägges, att förenings- och skiljebågarne ha dessutom ansenlig bredd och tjocklek, så finner man, att
