dessa betydliga massors utåtspänning saknat behöflig motståndskraft; helst sedan byggnaden blifvit taklös och blottställd för vittring och frostsprängning.
Det är bekant, att höfvitsmannen Jens Höeg mellan 1627 och 1633 lät af kalksten uppföra en ny hospitalskyrka, hvilken för mera än ett halft århundrade sedan blifvit nedbruten. Om Helgeandskyrkan då varit sådan, att man ansett sig kunna med mindre kostnad iståndsätta densamma än i dess ställe uppföra en alldeles ny; så tyckes det, som denne herre, ehuru en sådan plägar långt mindre påakta ett forntidens konstverk än sin samtids fuskverk, tagit till beredande af en klok hushållning hellre den förra än den sednare utvägen.
Kyrkans anordning är visserligen ovanlig, men den saknar ej motstycken och den låter lätt förklara sig. Enär en mängd helgedomar blifvit i Wisby uppförda helt nära hvarandra, och enär den ifrågavarande påtagligen varit ibland de allrayngsta; så har man måhända i saknad af tillräcklig tomtplats funnit sig nödgad att för beredande af behöfligt utrymme bygga ett skepp med tvenne afdelningar öfver hvarandra. Det är ganska troligt, att såkallade dubbelkapeller uppstått för besparing af tomtplatser utan att minska rum för kyrkobesökande. Liksom kryptor och kyrkor derpå egentligen bilda två särskilda helgedomar, så finnas dubbelkyrkor, och anledningen härtill är naturligtvis att kunna liksom i boningshus inrymma flere under samma tak. Inre gallerier eller såkallade triforier ha äfven tillkommit för beredande af utrymme. Stundom blefvo läktare helst i klosterkyrkor uppförda. Desse läktare, hvilka ej sällan voro ganska stora, bestodo af korshvalf, som
