hvilade på pelare eller kolonner och närmaste omgifningsmurar. Såsom exempel derpå kan den fordna läktare, hvilken intagit vestra hälften af S. Peders gamla klosterkyrka i Lund, åberopas. Det bör för öfrigt ej förundra någon, om man ehuru sällan byggt dubbelkapeller och dubbelkyrkor, helst denna anordning har i någon mån motstycken i många gamla helgedomar. Vi kunde derpå anföra en mängd exempel, men vi vilja här inskränka oss till ett enda, som ligger helt nära till hands nemligen S. Maria kyrka i Wisby. Vestra tornets första liksom andra afdelning har åt öster en stor bågöppning. Den nedra bågöppningen är vida högre än den öfra. Den förra är enkel, men den sednare har en midtkolonn, hvilken på en bröstningsmur uppbär två rundbågar med en svickelros. Den nedra afdelningen lär tvifvelsutan varit dopplats; men den öfra har, såsom vi visat i det föregående, tjenat till messläsning.
Ett dubbelkapell såsom Helgeandskyrkan består af två afdelningar, som genom en stor öppning i den nedras takhvalf och i den öfras golfplan stå i förening med hvarandra, och som beggedera tjenat till förrättande af gudstjenst. Helgeandskyrkan är i sådant fall olika med de kyrkotorn, hvilkas första och andra afdelning tjenat till andaktsförrättningar, men icke äro på nyssberörda sätt förenade med hvarandra. Denna helgedom kan ej heller jemföras med de urgamla rundkyrkor, som finnas på Bornholm, och de få sådana, som äro öfriga i Sverige, ty de innehålla eller ha påtagligen innehållit tre afdelningar öfver hvarandra, hvilka ingalunda förenas med några öppningar å takhvalfven. Härtill kommer, att uti ingendera af dessa rundkyrkor
