Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
214

genom de berörda muröppningarna stått i förening med koret, har troligtvis inrymt ett altare.

Södra tillbyggnaden midt deremot är äfven fyrkantig, men vida större. Den inre sträckningen i söder och norr utgör 17.6 och i vester och öster 20.6 och höjden är lika med korets. Denna tillbyggnad öppnar sig åt koret med hela sin längd och höjd. Det visar sig, att korets södra sidomur blifvit till en betydlig del af vestra ändan bortbruten och en mycket spetsig båge inslagen, hvilken är skarpkantig och i vester hvilar på en grof kragsten, men i öster på en fin pilaster med hålkälad krans. Samma tillbyggnad, som betäckes af ett spetsigt korshvalf med vågräta kappor, har åt södra sidoskeppet en något smalare och lägre genombrytning, hvilken är ganska spetsig. Å södra sidan finnes en ansenlig ingång. Yttre omfattningens hvarje sida består af en fin rundstaf och hålkäl, vidare ett skråkantigt och derutanför ett rätvinkligt murhörn. Socklarne utgöras liksom kyrkans af skråkant, platt och rundstaf och kransarne af rundstaf och hålkäl. Betäckningen består af likartade rundbågar. Tunna men breda poster ha derinnanför uppburit en rundbåge, som är i behåll. Inre omfattningen har sneda smygar och lågrakspetsig betäckning. Öfver ingången märkas lemningar af ett stort rundfönster, hvari man efter någon utbrytning insatt ett tvådeladt fönster med spetsig betäckning. I detta sednare har en midtpost uppburit två trebladiga spetsbågar och deröfver en fyrbladig ros. Å tillbyggnadens östra sidomur finnes ett helt smalt men ganska högt fönster, som betäckes med en rundbåge och har sneda smygar, af hvilka den yttre är mindre än den inre.