Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/233

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
221

omfattningar äro lindrigt snedsmygiga med lågrakspetsiga betäckningar.

Å södra liksom å norra sidoskeppets sidomur i midten af hvalfafdelningarna finnas tre temligen stora fönster, af hvilka det vestra liksom det mellersta åt söder är rundbågigt, men det östra spetsbågigt; hvaremot det vestra och östra åt norr är rundbågigt, men det mellersta spetsbågigt och alla äro ut- och invändigt snedsmygiga. De rundbågiga fönstren äro enkla och ursprungliga med höga bröstningar, men de spetsbågiga ha varit tredelade och blifvit i sednare medeltiden utvidgade, och de ha vida lägre bröstningar. I långhusets sydöstra hörn märkes ett rundbågigt och uti dess nordöstra ett rakbetäckt fönster. Begge dessa fönster, som äro små och snedsmygiga, ha troligtvis upplyst helgonaltaren. Nära sistnämnda hörn finnes å norra sidomuren en rundbågig ingång till en trappa, hvilken sträcker sig genom sidomuren åt öster och sedan åt söder till en raksluten ingång, som inledt till ett öfre rum ofvanpå en sakristia vid korets norra sidomur. Denna sakristia har haft tunnhvalf med vederlag i söder och norr.

Tillbyggnaden å långhusets södra sidomur håller i inre bredd från söder till norr 14.2 och i längd 38.0. Två spetsiga korshvalf betäcka tillbyggnaden, som framter en ohuggen skiljebåge, hvilken är 1.0 bred och hvilar på råa kragstenar i söder och norr. Den vestra hvalfafdelningen har å sidomuren haft en stor rundbågig ingång med ensprångig och rätvinklig omfattning utvändigt samt snedsmygig och lågrakspetsig invändigt. Öfver ingången finnes ett fönster, som till det yttre är rakspetsigt, men till det inre lågrakspetsigt. I den