Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
220

Tornmurarnas öfverkanter ha å alla sidor karnisade gesimser, hvaröfver en ansenlig spira troligtvis höjt sig.

Långhusets inre bredd i vester utgör 49.4 och i öster 49.5 samt i längd 51.0. Socklarne likna tornets. Fyra pelare, som stått på lika afstånd från hvarandra och från pilastrar å långhusets sido- samt kragstenar å dess gafvelmurar, ha uppburit nio korshvalf. De trenne skepp, hvilka tillkommit på sådant sätt, ha varit lika breda och höga. Af pelarna finnas inga lemningar. Pilastrarne å sidomurarna prydas med grofva halfkolonner framtill. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska, kapitälerne bägarlika och mycket förvittrade. Kragstenarne å vestra liksom å östra gafvelmuren äro stora, deremot märkas små sådana i hörnen. De stora kragstenarne utgöras af fina hålkälar och grofva rundstafvar, men de små tvärtom af grofva hålkälar och fina rundstafvar. Kapporna ha varit lågspetsiga och föga uppåtgående. Der förmärkas flere lemningar af rätvinkliga och lågspetsiga kantbågar; men intet spår skönjes efter korsbågar.

En stor ingång å södra sidomuren nära vestra ändan är igenmurad. Yttre omfattningen har haft breda poster och ett rakt dörrfält samt en kolonn emellan två murhörn å hvarje sida. Grundstenarne äro skråkantiga och baserne attiska med skyddsblad. Begge skaften och de inre murhörnen samt posterne saknas, men dörrfältet qvarsitter. Kapitälerne äro slätta och bägarlika. Kransarne ha hålkäl och rundstaf. På kapitälerna hvilar en grof rundstafvig rundbåge, som omgifves af en inre och en yttre skarpkantig sådan. Midt deremot å norra sidomuren finnes en ingång, hvars yttre omfattning är förstörd. Båda ingångarnas inre