samtidiga, röjer yngre rundbågsstil, och tyckes vid jemförelse med flere af Gotlands likartade helgedomar, om hvilkas byggnadsår man har säker kännedom, ha tillkommit omkring 1250. De spetsbågiga fönstren och den yttre omfattningen af korets ingång äro minst ett århundrade yngre än kyrkan. Tillbyggnaden å långhusets södra sidomur har naturligtvis tjenat till kapell, och den visar sig likaledes härröra från den sednare medeltiden.
Tornets ovanliga omfång och ännu ovanligare höjd göra ett mindre behagligt afbrott mot det föga ansenliga långhuset samt det lilla koret och utsprånget. När härtill lägges, att tornet kostat lika mycket som den öfriga byggnaden; så kan med mycket skäl frågas, hvarföre ett dylikt missförhållande tillkommit. Då klockor först skola 1289 inkommit på Gotland, så har tornet ej kunnat uppstå för inrymmande af sådana. Men om också klockor vid tornets uppförande varit derstädes i bruk, så ha desamma ofelbart varit, såsom lång tid derefter, ganska små. Tornet, hvilket är ungefär lika stort och högt som Helsingborgs kärna, måste i den första afdelningen tjenat till förplats och doprum och i den andra till kapell samt i de öfriga till försvarsverk. Väl saknas der mot vanligheten gallerier; men härvid bör erinras, att flere torn, hvilka obestridligen uppstått till försvar mot anfall, icke ha några sådana. För öfrigt tyckas de bomhål, som utvändigt märkas i sidomurarna under öfversta gluggarna, varit ämnade till gallerier af trä, från hvilka man kunnat afslå fiendtliga angrepp.
Vid tornets vestra sida äro två små trähus uppförda och midt deremellan framför vestra ingången på
