Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/266

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
254

vidpass dubbelt så långt, har i nedra våningen en långvägg, hvarpå två tunnhvalf med vederlag i söder och norr sammanstött, men i öfra märkas spår efter ett bjelklag. På vestra gafvelmuren af samma hus höjer sig en mycket bred och tjock spännbåge mot långhusets norra sidomur vid vestra ändan, som icke fått nödiga förtagningar med den nya gafvelmur, hvilken i vester tillkommit. Sedan man nedrifvit största delen af detta hus, har spännbågen saknat behöfligt stöd och i betydlig mån gifvit sig. Å långhusets vestra gafvelmur, som uppbär ett högt röste, märkes ett tredeladt och spetsbågigt fönster, hvilket har upplyst mellanskeppet; men intet sådant har derjemte motsvarat det södra och norra sidoskeppet.

Ehuru långhuset genom den nya gafvelmuren blifvit 27.0 kortare, har det likväl fått lika många nya pelare som det ursprungligen haft. På sådant sätt ha naturligtvis de nya takhvalfven blifvit vida smalare i vester och öster än de gamla varit. Mellanskeppet håller 23.5 i inre bredd och hvardera af sidoskeppen 12.0. Pelarafstånden i vester och öster äro mer och mindre olika hvarandra. Ett pelarafstånd är hela 6.0 längre än något af de öfriga. I motsatt riktning förmärkas äfven olika afstånd, men högst 0.6. Detta bevisar såsom mycket annat de gamlas vårdslösa anläggningssätt. Denna stora skilnad i grundförhållande torde dock till betydlig del härröra deraf, att pelarne ej blifvit på en och samma gång ombyggda. Pelarne ha 2.0 höga socklar, af hvilka några äro till den nedra och öfra hälften åttkantiga och prydas å båda sina afsatser med fina rundstafvar och hålkälar, andra äro till den nedra delen fyrkantiga med skråkantiga hörn, till den