en del tegelsten, som vittnar om en sednare tillkomst. Ofvanomtalade husruin och derå uppförda sträfpelare med spännbåge vid norra sidoskeppets vestra ända bestå af tuktad kalksten. Nyssbeskrifna hus, hvilket sträcker sig från vestra kapellets södra sida utgöres till omgifningsmurarna af tuktad kalksten, till takhvalfvet af tunna kalkflisor samt till fönsteromfattningen och posterna af tegelsten. Kragstenarne i omgången bestå af finhuggen kalksten, men korsbågarne ha varit slagna af röd tegelsten och kapporna af kalkflisor.
Kyrkans första högaltare har tvifvelsutan stått vid midten af och nära intill östra gafvelmuren. Efter korets uppförande fick naturligtvis högaltaret, som 1391 invigdes, sin plats midt framför östra fönstret derstädes. I kyrkan har enligt vanligheten funnits flere sidoaltaren, och af sådana äro några kända. Hermannus Swærtslipære, hvilken afled 1350, byggde i kyrkan ett altare till Guds, jungfru Marias och aposteln Bartholomei ära, och han försåg detsamma med alla tillbehör. Vid detta altare skulle för hans själahjelp hvardagsmessa till evig tid hållas. Samme man skänkte 5 mark silfver till kyrkobyggnaden. Sistnämnda år afled presten och sakristanen Fredrik, som lät göra ett skåp till konungarnes altare. Af sjökaptenen Heghewaldus i När, död 1385, och af hans hustru Catharina skänktes 30 mark silfver för en årlig messa, hvilken till deras minne skulle allt framgent hållas vid alla helgons altare [1]. S. Andreas’ altare nämnes 1443 [2].
