iståndsättning af kyrkan för att deri hålla tysk gudstjenst för utländska fabrikanter. I anledning deraf infordrade konungen af konsistorium i Wisby ett betänkande, som samma år afgafs [1]. Häraf inhemtas, att kyrkan till omgifningsmurar och takhvalf måst nyssnämnda år varit välbehållen, så att endast vattentak, fönster, golf och inredning erfordrats för hennes öppnande till gudstjenst. Att kyrkan kunde bättre än någon af de öfriga, som äro ruiner, bibehålla sina takhvalf, är uppenbart. Denne helgedom har nemligen blifvit mot medeltidens slut försedd med nya takhvalf af tegelsten, hvilken är vida lättare än kalkflisor, och den har jemväl fått längre än någon annan behålla sitt vattentak, som uppburit en spira med urverk. Orsaken till kyrkans hastiga förstörelse efter 1731 har påtagligen härrört deraf, att hennes takhvalf bestått af tegelsten, hvilken allestädes är begärlig för plundrare af byggnadsverk framförallt på Gotland, hvarest ingen duglig tegellera finnes.
Lemningarne af omgången visa, att klosterhusen till största delen legat å kyrkans södra sida. Vi ha likväl sett, att en byggnad, två våningar hög, stått å kyrkans norra sida, samt att för korets uppförande två badhus och en tomtplats blifvit inköpta österom samme helgedom. Detta kloster har således haft en ansenlig tomtplats, som åt vester begränsats af Klosterplanen och S. Catharinagatan, åt öster af södra Kyrkogatan, åt söder af Klosterbrunnsgatan, åt norr af det såkallade Stora men i sig ganska lilla torget. Ofvanbeskrifna stora hvalfbyggnad, hvilken begagnas till uthus, är ett gammalt klosterhus. Uti en stenbyggnad å
- ↑ Wallin, Goth. saml. D. I. S. 263.
