Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/289

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
277

lågspetsiga samt ut- och invändigt snedsmygiga. Ett likadant fönster, som helt och hållet har rundbågig betäckning, märkes å södra sidomuren i midten af hvarje hvalfafdelning. Triumfbågen, hvilken varit mycket bred och spetsig, har påtagligen tillkommit vid det nuvarande korets byggnad. Det måste i sanning beklagas, att bågen blifvit i sednare åren bortbruten. I södra sidomuren och under östra fönstret derå ses lemningar efter en stor rundbågig sittnich. I norra sidomurens vestra hvalfafdelning märkes ett större och i dess östra ett mindre rakspetsigt väggskåp. Å sistberörda sidomur i vestra hvalfafdelningen något åt öster finnes en liten rundbågig ingång, hvilken är rätvinklig och saknar alla prydnader. Denna ingång har inledt till en sakristia, som är bortbruten, men utvändigt märkas spår efter ett tunnhvalf, hvilket med vederlag i söder och norr utgjort densammas betäckning. I korets norra sidomur finnes öfver detta tunnhvalf, en rakbetäckt ingång till en trappa, som uppgår från öster till vester på korets takhvalf. Koret har i öster ett spetsigt gafvelröste med en större glugg och till densamma har ett kroppåstak slutit sig.

Både långhuset och koret äro uppförda af tuktad och grofhuggen med omfattningar af renhuggen kalksten, men takhvalfven af kalkflisor. Pelaren, hvilken är samtidig med långhusets omgifningsmurar, består af mindre qvadersten, hvadan den alltså ej har erforderlig fasthet. Kyrkan har varit ut- och invändigt afputsad. Denna liksom andra gamla klosterkyrkor har aldrig haft något torn utan förmodligen en takryttare. På långhusets golfplan ligga några stycken af gamla grafstenar, som genom de östra takhvalfvens instörtande