Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/292

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Nedbrutna kyrkor.


Utom ofvanomtalade helgedomar ha några andra legat i Wisby och en nära derutanför, som för länge sedan blifvit jemnade med jorden.

S. Jakob, hvilken har troligtvis varit byggd af Lifländska köpmän, har legat i nordvest om ej långt ifrån S. Drotten eller H. Trefaldighetskyrkan. När legaten Vilhelm 1225 besökte Wisby, förunnade han presten vid denna kyrka, som äfven kallades kapell och lydde under biskopen i Lifland, flere förmåner, hvilka han bekräftade vid sin återkomst 1248. Således har samma helgedom ursprungligen varit en sockenkyrka. Biskopen Henrik i Linköping förklarade 1272, att berörda kyrka skulle för upprätthållande af gudstjensten öfverlåtas till kyrkoherden i H. Trefaldighetskyrkan. Uti ett bref af 1420 omtalas nunnor vid S. Jakobs kyrka. Troligtvis ha dessa nunnor varit desamma, som hetat Drottimoniales[1]. Detta låter så förklara sig, att de fromma systrarna torde, emedan S. Jakob varit förenad med S. Drotten, blifvit på nyssuppgifna sätt benämnda.

Lemningar af ryska kyrkan skola 1550 qvarlegat; men för mera än ett århundrade sedan ha de helt och hållet försvunnit. Somlige ha förmenat, att S. Gertrud varit den ifrågavarande kyrkan. Ho inser icke att i sådan händelse, Thottska och Bondeska vapnen ej blifvit inristade å hufvudingångens dörrfält.

  1. Wallin, Goth. saml. D. I. S. 241—243, 247.